lindatormanen

Idag har det varit en sån där bra dag :) En dag då bråkiga barn inte ens kan förstöra mitt glada humör :) Dagen började med att jag tog bussen in till stan och tatuerade mig, i nacken. Det gjorde inte alls så ont som jag hade trott att det skulle göra, det gjorde ju ont men det var inte olidligt. Ungefär som när man skär sig när man rakar benen, det gör lite ont men man vet att det är för en bra sak så det gör inget ;P När jag kom hem så skulle jag ringa Alexandra eftersom att jag saknade henne, men hon var så seg på att svara så jag hann logga in på mailen. Hade fått mail från Åbo universitet, där det stod att jag var antagen till finska kursen :D Fast det är steg 2 och jag har inte läst steg 1, så det blir att plugga hela helgen. För på måndag börjar jag :) Finskakurs 2 dagar i vecka, yippie, jag kanske lär mig det här förbannade språket iaf :D

Imorrn ska jag inhandla boken till finskakursen, sen tror jag att det blir att baka lite med lillkillen eftersom att vi är ensamma i 2 timmar innan den storakillen kommer hem :)

Nu ska jag dricka te med Karo & Reima, men först ska jag ta en cigg :)
Natti natti på er :)

BTW, jag älskar min storasyster <3

POLISEN!

Hann inte riktigt berätta om hela helgen i förra blogginlägget. Missade en liten detalj, förträngde kanske vore ett mer passande ord. Men eftersom att jag inte tror att någon har hunnit lära min mamma hur man använder en dator, så kan jag dela med mig av det här.

Efter krogen så hittade jag några människor som skulle åt samma håll, så vi tog följe. När vi kom fram till mitt hus så tänkte vi att vi kunde ju ta och sätta oss en stund och röka några cigg, nyktra till och prata. Två timmar senare satt vi fortfarande utanför porten och rökte, nu hade vi blivit för nyktra för att gå hem och sova men för fulla för att orka gå någonstans dit där va långt. Vi bestämde oss för att gå till parken mittemot, för det kändes inte så trevligt att sitta utanför porten på en hård, kall stentrapp. Så vi gick till parken och satte oss på en blöt, kall gräsmatta istället.

Hann väl sitta där i nästan en halvtimme. Sen kom polisen. Yeahii :/ Först kom en piketbuss och sen en till. Vafan? Tre poliser kom ut och frågade om vi hade hört någon ropa på hjälp, vi sa att det hade vi inte. Polisen vill dock prata lite mer med mig. Jag var ensam tjej och den enda som inte kunde finska så var det ju så himla nödvändigt att vi gick iväg och pratade. Dom frågade igen om jag hade hört någon ropa på hjälp, jag svarade att det hade jag inte. Sen frågade dom om allt var ok med mig, jag svarade att det var det. Men tydligen så räckte inte det svaret för dom sa att dom tyckte att jag verkade orolig sen så kollade dom mot killarnas håll och frågade om det verkligen var ok med mig, jag svarade "Ja allt är bra med mig, det är bara det att jag inte gillar poliser, kan jag gå  nu?". Jag fick gå efter det. När jag kom tillbaka till grabbarna så berättade dom att det var någon som ringt till polisen och sagt att någon hade ropat på hjälp från ån. Tydligen är det 1-3 personer varje vinter som hoppar i ån från bron och försöker ta livet av sig, och nu trodde dom att det var någon som ville vara ute i tid, men sen hade ångrat sig. Yeaahii, jag bor vid en självmordsbro.

Jag kände inte för att sitta kvar i parken när det var massa poliser där så jag drog hem. Precis när jag kom till porten så kom det en polishelikoter och började lysa i ån. Klockan hade blivit ganska mycket. Nästan 8 har jag för mig, jag var helt slut. Jag somnade direkt när jag kom in i lägenheten. 

Ikväll är en sån där hemsk kväll, när det känns som att  jorden kommer gå under. Eller kanske inte så drastiskt med nästan, nästan så illa. Allting var så enkelt när man var liten, när man inte visste vad baksmälla, fyllångest eller knark var. Jag måste dock meddela er om att jag är väldigt glad över att jag blir så dum i huvudet av sprit. Det kanska låter lite fel. Men jag ska förklara. Eftersom att jag blir övertrevlig, dum i huvudet, förbannad, eller bara super lycklig när jag dricker alkohol så behöver jag inget annat. Jag behöver inga sprutor, piller eller mirakeltobak, jag blir tillräckligt "gla i huvve" ändå. Och det är jag glad för! Faktist så skulle jag aldrig våga prova knark för jag skulle bli helt knäpp, tänk bara på hur spriten gör mig.. Dock finns det en liten del "på" mig som inte gillar sprit, den heter piercing och satte sig på min läpp förra veckan. Den ömmar nu. Tur att helgen är över så att den får vila upp sig några dagar.

Tillbaka till jorden går under senariot. Höga människor gör mig lite rädd faktiskt, fast inte så mycket när dom är höga som när dom inte är det. Det hela är liksom mycket värre när dom inte är höga. Då när dom sitter med helt tom blick och man vet att dom bara vill bli höga igen. Då när man inser att dom faktist inte vill vara utan. När man förstår att dom är riktigt illa ute. När dom kommer hem sönderslagna mitt i natten för att dom frågade fel person efter fel grejer. När dom får en att lova att man inte ska berätta, för det var bara en gång och det ska inte bli något mer. När dom ljuger och när dom är ärliga. För man vill inte att dom ska ljuga men innerst inne vill man inte veta heller, inte allt, inte alla detaljer. Bilden av dom man bryr sig om spricker när man får höra vad dom faktist har gjort. Jag tycker inte att det är tufft. Jag tycker inte ens att det är på väntelistan till tufft.

Egentligen så tycker jag bara synd om dom.

Personen du söker är fortfarande full.
Vänligen återkom om en vecka!

När vi till slut kom hem så var klockan lite efter fyra, vi satte oss i mitt rum och pratade men Jyrkki var tvungen att åka för han och hans mamma var tvungen att åka och hämta hans lillebror. Vid 5 hörde jag och hockeypojken att någon ramlade in i hallen och fick en skrattattack, det var min kusin, som tydligen tyckte att något var jätteroligt, efter ett tag vart det dock tyst i huset och efter ett tag somnade jag.

När jag vaknade på söndagen så skulle jag kolla med min kusin va det var som hade varit så roligt, trodde att det skulle vara något kul. Men när jag gick in på hans rum så såg jag att han var helt sönderslagen. SUCK.. Typiskt han att bli aspackad och hamna i slagsmål. Dock tyckte han inte att det var lika roligt på morgonen som han hade tyckt när han kom hem på natten.

Några koppar kaffe senare när jag iaf hade piggnat till lite så gick jag hem till Jyrkki för att hämta lite kläder som jag hade glömt där. Där hällde jag i mig några koppar kaffe till och vi försökte komma på hur många tequila vi hade druckit kvällen innan. Jyrkki sa att jag och hockeypojken hade druckit fyra tequila var, hockeypojken sa att vi hade druckit sex tequila var, men min huvudvärk sa att det förmodligen var ännu fler..

Vid halv sju var det bara att sätta sig på bussen igen, dock spenderade jag dom tre timmarna tillbaka till Åbo med att sova :) När jag äntligen kom fram så var det så jävla kallt så jag orkade inte vänta på bussen. Jag tyckte att om jag hade spenderat 60 euro på buss, 15 euro på poker och vem vet hur många euro det var på krogen, så kunde jag lika gärna kosta på mig en taxi hem :) Det var jag värd!

Helgen var kanon, helt enkelt!