lindatormanen

Alla stora bloggare har gästbloggare , eller okey jag erkänner , jag har läst en blogg med gästbloggare . Så därför tänkte jag göra Linda en tjänst och blogga lite i hennes blogg ;) Fast , mest är det för att jag måste skriva av mig lite och eftersom jag lagt ner min egen blogg vill jag inte starta en ny för bara ett inlägg :P Menmen , nu ska jag skriva det jag hade tänkt från början ;)

Snitten blir djupare för varje gång .
Varför lär jag mig aldrig ?
Det var ju knappast första gången jag gjorde något liknande.

Första gången jag gjorde det så bestämde jag mig för att det aldrig skulle hända en enda gång till . Jag ville ju inte vara en sån som förstör , bara så jag själv skulle få ha lite kul . Det skulle inte vara jag , jag ville inte va den personen . Jag lovade mig själv att jag aldrig skulle göra om det misstaget . Nästa kväll hände det igen .

En gång är ingen gång , två är lika med noll .
Först sa jag så bara på skoj , det skulle ju aldrig hända igen , jag hade ju lovat mig själv.
En gång är ingen gång , två är lika med noll . Det blev en vana att svara så , om jag svarade så ville ingen veta detaljerna , det räckte med information liksom . Varenda gång jag har gjort om "misstaget" har jag vetat att det varit fel . Jag vet att det är fel , att det är fegt , att det är dumt , det är dömt till att misslyckas . Jag har haft lite ångest efteråt , i en timme eller två . Sen fortsatte allt som vanligt igen , ingen visste ju vad jag höll på med .

Det har aldrig varit några problem att se dom i ögonen , aldrig . Dom vet ju ingenting , varför ska jag då bry mig om att vara orolig ? Ju närmre dom var , desto mer spännande tyckte jag att det var . En rolig lek där man kunde se hur långt vi var beredda på att gå , hur långt vi vågade gå .Vi blev aldrig avslöjade , inte en endaste gång . Kanske var det därför som jag fortsatte ? Gång på gång , det blev mer och mer spännande , vi kom närmare och närmare gränsen till att bli avslöjade . Varje gång gick man lite länge , men som sagt vi blev aldrig avslöjade . Jag klarade mig alltid undan , det va ingen som kom på oss . Folk misstänkte väl vad vi höll på med , men kunde aldrig bevisa något .

Jag har alltid sagt att jag inte ska bli en sån människa.
Jag vill inte förstöra något som två personer har byggt upp under en så lång tid.
Jag vill inte förstöra det för en kvälls uppmärksamhet.
Jag vill inte! När blev jag sån?
Jag lovade mig själv.

Hela tiden har jag sagt att jag inte vill ha någon . Att jag inte är redo . Att det inte är något för mig . Egentligen vill jag nog , men är alldeles för rädd för vad som kommer hända . Allt kan gå sönder så snabbt . På en tusendels sekund går man från att vara den lyckligaste flickan på jorden till att ha rödsprängda ögon fyllda av tårar . Det är så lätt att förstöra det käraste man har .

JAG VILL INTE VARA HON SOM FÖRSTÖR DET BÄSTA SOM TVÅ MÄNNISKOR HAR TILLSAMMANS!
Jag vill inte vara hon , men ändå är jag det .

Nu skäms jag .
Tycker jag är misslyckad och patetisk och värdelös .
Jag är ett skämt!

Förut har jag aldrig brytt mig om det jag har gjort . För även om jag inte är stolt över det så har ju detta inträffat såå många gånger förr , alltför många gånger tidigare . Jag har inte brytt mig ett skvatt , men nu håller mitt hjärta på att brista .
Mitt hjärta brister och mitt samvete tar knäcken på mig.

Varför känner jag såhär nu ?
Varför har jag inte känt såhär varje gång ?
Varför är det just DU som påverkar mig så ?
Vi har ju knappt träffats, men ändå får du mig att känna såhär.
Det är inte meningen att det ska vara så , jag har lovat mig själv att det inte ska vara så .
Om jag ändå kunde hålla mina egna löften.

Det får inte vara du , vi har det bäst på två helt olika håll .
Det får inte vara du , kanske är det därför jag vill ha dig så fruktansvärt mycket ?



TACK FÖR MIG  , JAG KANSKE ÅTERKOMMER IGEN ;) xoxo CP-FIDO <3