lindatormanen

Ikväll är en sån där hemsk kväll, när det känns som att  jorden kommer gå under. Eller kanske inte så drastiskt med nästan, nästan så illa. Allting var så enkelt när man var liten, när man inte visste vad baksmälla, fyllångest eller knark var. Jag måste dock meddela er om att jag är väldigt glad över att jag blir så dum i huvudet av sprit. Det kanska låter lite fel. Men jag ska förklara. Eftersom att jag blir övertrevlig, dum i huvudet, förbannad, eller bara super lycklig när jag dricker alkohol så behöver jag inget annat. Jag behöver inga sprutor, piller eller mirakeltobak, jag blir tillräckligt "gla i huvve" ändå. Och det är jag glad för! Faktist så skulle jag aldrig våga prova knark för jag skulle bli helt knäpp, tänk bara på hur spriten gör mig.. Dock finns det en liten del "på" mig som inte gillar sprit, den heter piercing och satte sig på min läpp förra veckan. Den ömmar nu. Tur att helgen är över så att den får vila upp sig några dagar.

Tillbaka till jorden går under senariot. Höga människor gör mig lite rädd faktiskt, fast inte så mycket när dom är höga som när dom inte är det. Det hela är liksom mycket värre när dom inte är höga. Då när dom sitter med helt tom blick och man vet att dom bara vill bli höga igen. Då när man inser att dom faktist inte vill vara utan. När man förstår att dom är riktigt illa ute. När dom kommer hem sönderslagna mitt i natten för att dom frågade fel person efter fel grejer. När dom får en att lova att man inte ska berätta, för det var bara en gång och det ska inte bli något mer. När dom ljuger och när dom är ärliga. För man vill inte att dom ska ljuga men innerst inne vill man inte veta heller, inte allt, inte alla detaljer. Bilden av dom man bryr sig om spricker när man får höra vad dom faktist har gjort. Jag tycker inte att det är tufft. Jag tycker inte ens att det är på väntelistan till tufft.

Egentligen så tycker jag bara synd om dom.