lindatormanen

Hon växer för varje dag våran lilla sessa. Vänder och vrider på sig, pratar och skriker. Svarar när man talar med henne och väntar på sin tur. Jag kan sitta och bara titta på henne hur länge som helst, det är svårt att tänka sig att hon faktiskt har varit inne, inuti mig! Jag tryckte liksom ut den där lilla plutten för lite över 4 månader sen. När hon föddes så hade hon en blodbristning(?) i ena ögat, vi frågade va det var för något och sköterskan sa att det var för att hon tog i så när hon skulle ut så ett blodkärl i ögat brast. Jag verkligen älskade att titta på det där brustna blodkärlet. Varenda gång jag såg det så kunde jag inte tänka på nåt annat än att jag hade en sån snäll tjej som till och med hjälpte till så mycket när hon skulle födas, att hon tog i så hårt så ett blodkärl brast. Det växte ju bort sen, den där bristningen. Men jag vet redan att jag kommer få världens snällaste och mest hjälpsamma tjej. Min lilla vackra Lilja.