Läggdags
Mina barn har alltid varit svåra att lägga på kvällarna. När dom var mindre vandrade vi kilometer efter kilometer i både sol och snöstorm. Det handlade mest egentligen om att jag själv inte orkade vara hemma. Många kvällar gick jag minst en timme längre än vad det faktiskt tog att lägga barnen. För jag orkade inte gå hem.
Hur som, ungarna vande sig med att alltid sövas i vagnen och vi fick liksom aldrig någon normal läggningsrutin. Efter det har vi kämpat. Dom är 2 och jag är bara en, redan vid start ligger jag liksom i underläge. Det är alltid någon som inte är trött och jag får springa mellan sängarna för att ligga en liten stund med båda för att dom ska komma till ro. Det hela brukar sluta med att jag också somnar vid läggningen för det finns inget så sövande som att försöka lägga ett barn.
Men nu tror jag vi har hittat en lösning! Båda ungarna sover och jag är fortfarande vaken! HALLELUJA!
