onsdag
Det går inte. Det går inte alls. Tvingade mig själv att titta på tv ett par timmar idag. Fläkten ropade. Men jag var tvungen att komma därifrån. Halsen börjar säga ifrån. Men helst av allt skulle jag sitta under fläkten och kedjeröka och dricka billigt rödtjut hela dagarna. Men det funkar inte så. Jag borde rycka upp mig. Jag måste. Men det går inte. Egentligen skulle jag väl skriva den här skiten på facebook, folk på facebook älskar när andra mår piss. Det är väl antagligen därför jag inte skriver det där, varför ska dom må bättre över sig själv när jag mår så här?
Men mest av allt så skäms jag. Det finns folk med riktiga problem och här sitter jag och tjuter för att jag har blivit dumpad. Vafan är det för fel på mig? Jag skäms. Men samtidigt tycker jag så förbannat jävla synd om mig själv. Jag orkar inte ringa er nåt mer nu. Jag orkar inte älta det här för er. Jag orkar inte träffa någon. Det ni säger verkar inte viktigt. Ingenting är viktigt. Jag skäms. Förlåt. Bella lider antagligen också. Men jag är så trött. Jag tycker så synd om mig själv. Och mitt i allt så skäms jag. Jag lovar er. Jag ska aldrig mer bli kär.
Tack och lov så är det folk som är sjuka, vilket betyder att jag får jobba. Är det nåt som kan rädda mig så är det jobbet.
