:/
Då för några helger sen när polisen kom när vi satt i parken och frågade om vi hade hört någon som ropat på hjälp.
Det var någon som hade trillat i ån då. Han flöt upp till ytan för några dagar sen. Jag kan inte hjälpa att jag tycker att det är sorgligt, jag kände ju honom inte, men iallafall. Tänk om vi hade kommit tidigare? Tänk om vi hade sett honom? Tänk om vi hade kommit tidigare och hört honom men inte sett honom?
Jag vet inte vad jag hade gjort om jag hade hört en männsika ropat på hjälp men inte sett den så att jag hade kunnat hjälpa. Tänk att höra någon ropa på hjälp och sen veta att han dog? För även om jag vill tro att vi hade kunnat hjälpa honom om vi kommit tidigare så är ju chansen betydligt större att vi inte hade sett honom och därför inte kunnat hjälpa honom. Det hela känns så sorgligt på något sätt. Även fast jag inte visste vem han var. Om det inte vore för alla lappar som har suttit uppe i stan där det stått att han varit försvunnen så hade jag inte ens vetat hur han ser ut.
Hela ån har förlorat sin charm. Rätt patetiskt att tänka att ån har förlorat sin charm när någon har dött där. Som att det vore synd om ån istället för han som dog? Men jag kan inte hjälpa det. Massa tankar bara snurrar runt i skallen. Men egentligen är jag ganska glad att vi inte kom dit tidigare, med tanke på att vi säkert inte hade sett honom. Jag skulle inte vilja höra hans rop på hjälp eka i mitt huvud. Men medans vi satt där och skrattade, så höll han antagligen på att sjunka till botten. Vi hade ju trots allt suttit där i en halvtimme. Och poliserna var ju förvånade över att vi inte hört något så larmet kan inte ha kommit särskilt långt innan vi kom dit.
Det är bara så sorgligt.
Det var någon som hade trillat i ån då. Han flöt upp till ytan för några dagar sen. Jag kan inte hjälpa att jag tycker att det är sorgligt, jag kände ju honom inte, men iallafall. Tänk om vi hade kommit tidigare? Tänk om vi hade sett honom? Tänk om vi hade kommit tidigare och hört honom men inte sett honom?
Jag vet inte vad jag hade gjort om jag hade hört en männsika ropat på hjälp men inte sett den så att jag hade kunnat hjälpa. Tänk att höra någon ropa på hjälp och sen veta att han dog? För även om jag vill tro att vi hade kunnat hjälpa honom om vi kommit tidigare så är ju chansen betydligt större att vi inte hade sett honom och därför inte kunnat hjälpa honom. Det hela känns så sorgligt på något sätt. Även fast jag inte visste vem han var. Om det inte vore för alla lappar som har suttit uppe i stan där det stått att han varit försvunnen så hade jag inte ens vetat hur han ser ut.
Hela ån har förlorat sin charm. Rätt patetiskt att tänka att ån har förlorat sin charm när någon har dött där. Som att det vore synd om ån istället för han som dog? Men jag kan inte hjälpa det. Massa tankar bara snurrar runt i skallen. Men egentligen är jag ganska glad att vi inte kom dit tidigare, med tanke på att vi säkert inte hade sett honom. Jag skulle inte vilja höra hans rop på hjälp eka i mitt huvud. Men medans vi satt där och skrattade, så höll han antagligen på att sjunka till botten. Vi hade ju trots allt suttit där i en halvtimme. Och poliserna var ju förvånade över att vi inte hört något så larmet kan inte ha kommit särskilt långt innan vi kom dit.
Det är bara så sorgligt.
